Hej Mamma! Nu är vi i Nykarleby, en fin småstad i Finland. Hoppas du mår bra för det gör jag!

Mamma, medan du sitter tryggt i Sollefteå sitter jag 60 meter (tror jag) ovanför marken samtidigt som en amerikan går på månen!



Sollefteå–Nykarleby 5 sep–7 sep 2014.
Anteckningar av Christina Hellström. Ett konstprojekt av Nina Svensson tillsammans med Christina Hellström för Nykarleby Recall – Coming Back Bothnia Biennale 2014.

21.

Foto: Sarah K. Hellström


Jag skulle kanske inte återkommit till Nykarleby 2014, om det inte vore för Vykortet som hängts upp på Brostugan av Nina och Bernd, men som tyvärr inte gick att återfinna!

Jag reser hem till Sollefteå med nya minnen som kanske blir en anledning till ytterligare en återkomst till min vänort i Finland, vackra Nykarleby!

20.

Vad jag inte noterade vid mina förra besök 1969 och 1971, då jag var ung, det såg jag tydligt nu 2014 med mina äldre ögon, som de vackra gamla trähusen med alla detaljer, vackra snickerier.

Kanske det är så att man bör besöka platser två gånger för att se det man gick miste om vid det första besöket.

19.


Foto: Sarah K. Hellström


Barfota och med en öppen famn blev jag mottagen av Bo Kronqvist, en enorm kunskapskälla att ösa ur. Genom den mannen kom jag sedan att återkalla delar ur skoltidens Fänrik Ståls Sägner och härligt trött efter vårt långa möte jag gick till sängs med Döbeln vid Jutas.

18.

Nykarlebyvägen i Sollefteå tillkom på 70-talet. De första villorna, i dag 55, byggdes 1974. Nykarlebyvägen ett trivsamt och omtyckt bostads område. Under åren har ett antal villor fått nya ägare, nya familjer. 

Alla vet inte att de bor på en ”vänortsgata”.
 

17.


Den trevlige mannen på gatan, var väl bekant med våra vänortsförhållandet, han tog sig tid att tala med oss på Sollefteågata men som var ”hans” hemgata i Nykarleby.

16.

Under en detalj på kandelabrarna finns inskriften: Till Sollefteå från Nykarleby. Tack för åren 1944-1948

Sedan stadens kommunala myndigheter hade utsett … deputation med uppdrag att överbringa stadens minnesgåvor till Sollefteå, … de sköna silverkandelabrarna … bevisa tacksamhet mot sin krigstida fadderort för de många gåvorna under åren 1944 - 1948.

Citat ur: Österbottniska Posten 27 januari 1950.
Foto: Christina Hellström

15.


I Sollefteå kommunhus finns två silverkandelabrar, en vacker gåva från vänorten i Nykarleby. Kandelabrarna putsas upp och används vid högtidliga tillfällen, som borgerliga vigslar och större/finare möten.
Foto: Christina Hellström

14.


Ett handslag med Tomas Knuts, med en gemensam önskan om att blåsa liv i vänortskontakterna, Nykarleby – Sollefteå!

13.


Nykarleby - Sollefteå

Två älvar flödar genom två länder, genom två städer men ut i samma hav.
Naturen runt Nykarleby skiljer sig inte från den natur som omger oss i Sollefteå.

12.


Foto: Sarah K. Hellström

”Förföljd” av reportern Britt Sund och hennes fotograf. Frågor och klickljud från en kamera. En stjärna för en dag!

Låtsas vara en annan för en kort stund men vem skulle jag kunna föreställa, jag är ju bara en återvändare.
Varför har du kommit till Nykarleby nu? –Jag vill dels återse vykortet som förstorades och monterades på Brohusets utsida samt återupptäcka min tältplats från 1969.

Har du funnit det du ville återkomma till? –Nej, tyvärr, vykortet har jag inte funnit, men ”min” tältplats är jag ganska säker på att jag återfunnit, på Juthbacka Camping!

Som Sollefteåbo ville jag samtidigt göra ett Vänortsbesök, för det jag inte var medveten om vid tidigare besök, i min ungdom, var Vänortsförhållandet!

11.


I Rådhusgalleriet pågick ett rörigt, kreativt, konstnärligt, snickeriarbete vars resultat kommer betraktas och tolkas av andra hjärnor och ögon än mina.
En bild du sett blott en endaste gång kan senare gestaltas i form av en ekfras.

10.


Så dök han bara upp i mitt liv, den unge mannen, från Nykarleby, med sitt konstfullt ordnade skägg. Vårt samtal rörde sig okomplicerad fram och åter, som vågor över Bottenhavet.

Foto: Sarah K. Hellström



9.

Åter till Eden. Eller Döbeln? 
I mitt minne är det Hotell Eden. 

8. 20:e juni 1971, åter ett besök i Nykarleby.


Tältet lämnades hemma!
Bodde på hotell Eden till en kostnad av 30 kr. 30 kronor år 1971 motsvarar 209,95 kronor januari 2014! En förändring med 599,85%


7. Tillbaka 2014!


Uppe i Vattentornet som är det samma som 1969. Den vackra interiören är utbytt till dagens moderna men det gamla var vackrare i mitt minne.

Foto: Albert Braun

6. 21:a juli 1969.

Hej Mamma! Nu är vi i Nykarleby, en fin småstad i Finland. Hoppas du mår bra för det gör jag! Mamma, medan du sitter tryggt i Sollefteå själv sitter jag 60 meter (tror jag) ovanför marken och samtidigt som en amerikan går på månen!



5. Eureka!

Platsen återfunnen! Platsen där ett 4-mannatält för två, unga och kära, en gång var uppställt. Nu, 45 år senare, var det tyst och tomt inget skrapigt transistorljud eller ljud av en människas trevande steg på månens yta.
Tankens kraft frammanar transistorradioljud från en annan tid. Under tältduk hörs skrapljud mot mångrus.

Foto: Christina Hellström

4.


1969, var ung, nyfiken, 3:e utrikesresan.  Dags för att besöka grannlandet Finland!


20 juli 1969: ”Färja, från Umeå uthamn, 11.00 – 16.00. Mat ombord. Förbi Wasa till Nykarleby. Camping Juthbacka. Aldrin och Armstrong landa på månen 20.54.”

Anteckningar: Ulrik Hellström

21 juli 1969: ”Sol 20 gr. Från Nykarleby via Jakobstad (Runeberg) Gamla Karleby till Uleåborg. Runt stan 2 tim. några presenter. Till Nallikari campingplats. Niel Armstrong iland på månen kl. 04.15 som första människa”

3. Nykarleby Recall … Memories from the past

Foto: Christina och Ulrik Hellström

Morgonkaffe den 21 juli 1969 efter en spännande natt i tältet på Juthbackacamping!

På kvällen kl. 20.54 den 20 juli tog the Eagle mark på Stillhetens hav.

Vi höll oss vakna hela natten för att vara med om det historiska ögonblicket när Neil Armstrong klev ur månlandaren. Klockan 04.15 tog han de första stegen på månytan samtidigt som han uttalade: ”That's one small step for a man, one giant leap for mankind"

2.

Avsändaren, skrivaren, var tillbaka med en stark längtan om att återse sina egna formulerade textrader upphängda på den gula husväggen.
Bara Brovaktaren vet vart vänkontaktskortet tog vägen
Väggarna lyste gula, tomma, rena, inte ens skuggan av ett avhängt kort
Reporterns och mitt sökande, utan resultat
Mörka skrubben tom, inte ens ett frimärke
Brovaktaren fanns ej kvar för att visa vägen

1. Brostugan ropar: Kom och se själv! Nykarleby Recall!

”Att ha vänner är stort men att ha en hel vänort är större. Att inte känna sina vänner i sin vänort kräver kanske ett kontakt-kort.” /Christina Hellström från Sollefteå.

Så skrev jag 2010 när Nina Svensson och Bernd Krauss bad mig att skicka ett vykort till Sollefteås vänort Nykarleby för sitt konstprojekt där. 
 
Foto: Nina Svensson och Bernd Krauss